måndag 19 december 2016

Lantfrid säger adjö!

Vilken resa det har varit...
Det började som en utmaning åt mig själv, för mig själv -att inte sluta skapa och att försöka att fortsätta njuta av naturen- trots att jag fick en svår sjukdom. Idén till denna bloggen föddes.
Det gick ju bra!
Jag trodde knappt mina ögon idag, när jag tog mig tid att gå in här och upptäckte att jag nu snart är uppe i inte mindre än 136 000 klick!
Inte så mycket att jämföra med storbloggarna, som väl har det i timmen;)
...men jag är rörd och tacksam över intresset.
I början fick jag stålsätta mig. Det krävdes en vilja av stål för att inte ge upp. Mina projekt och idéer fick mig att fokusera på något annat än det krig som pågick i min kropp.


...Ni känner igen min älskade järnsoffa från Jeanne DÁrc. Men nu står den inte i lanthuset längre, nu står den i en liten lägenhet.
Jag har lämnat min man, och i väntan på bodelning och försäljning av min kära gård så har jag mellanlandat här.

*

...Jag kommer inte ge upp.
Skapandet -ALDRIG.
Kärleken till naturen -ALDRIG.
Estetiken och behovet av att omge sig med vackra saker...nej, den längtan kommer jag alltid att bära.
Däremot har min materialistiska sida stillat sig, och det ser jag som ett friskhetstecken.
Jag hade allt, men ändå ingenting.


Jag uppnådde min dröm om mitt stora, fina hus på landet, men livet blåste mig ändå i en annan riktning.
Varför sörja?!?
Livet är ett äventyr, vi går igenom olika faser och det gamla lämnar plats för något nytt att gro.
...vem vet vad som väntar bakom nästa krön? Jag är fortfarande väldigt nyfiken på att se det!

Det är spännande att leva, även om man har cancer, som jag,
Livet blir intensivt. Man väntar inte på nästa buss, man inser att man själv är den enda som kan skapa sin egen lycka.

Enkelt, diskret, men vackert utan att bli för mycket...


Min lilla hall i lägenheten. En söt kille hjälpte mig att ta in en liten gran, och det doftar så gott samman med hyacinterna.

Från min vän Lotta. Visst är det så - en ny dag, en ny chans. Varje dag.

Kunde naturligtvis inte låta bli den här. Rostig och snygg -ska den pryda mitt nästa hem, förmodligen ett torp, men vem vet?


Drömmar på burk. Hihi.


Små kvastar är mysiga att göra. Snabba, enkla och söta. Är man häxa, så är man;)



Örtskåpet är äntligen på plats. Då är jag nöjd. Det tog ett halvt år att bygga upp samlingen, och nu har jag det mesta mot de flesta åkommor, samt magiskt material, givetvis.


Bränna skyltar var ju roligt, det kommer det bli fler av.


En sista hälsning från mig, tack för att ni stöttat, peppat och visat intresse för mina påhittigheter.
Kanske blir det en ny blogg om nästa hem, kanske inte. Kanske är jag färdig med den här biten av livet nu och kommer skriva om helt andra saker. Just nu vet jag inte, jag vet bara att jag står på tröskeln till resten av mitt liv, och att det känns underbart!

Stort tack, och ta hand om er!

/Många kramar från Frida Varga Vanadis Hammarsten




söndag 18 september 2016

Hösttoner och strukturkombinationer...


Hej på er, alla vänner av lantlig inredning och DIY!!!


Aaah, äntligen är det "min" årstid. Hösten är här...och med den kommer en speciell, euforisk känsla i min kropp och själ, naturen exploderar i färg och sätter sina frön, den börjar så sakteliga gå till vila. Man plockar sin frukt, nötter och bär, samlar in sina blomsterfröer och täcker rosorna -en mentalt förberedelse för den härliga viloperioden som vintern för med sig (jodå, jag älskar vintern också!).
Jag har aldrig varit en sommarmänniska, även om alla årstider givetvis har sin speciella charm. Tycker sommaren är för varm (mycket för att jag har blodcancer), vilket gör att jag orkar ännu mindre än vanligt. De värsta dagarna, blev det knappt ingenting! Största njutningen har varit att plocka in färsk mat direkt från landet och att ha barnen hemma hos mig på sommarlov, samt besök på loppisar och med det många nya, roliga fynd...!


 Jag har fortsatt tillverka mina naturliga hudvårdsprodukter och téer mm. Min Månskenssalva har blivit varmt omtalad, vilket glädjer mig så! Jag kan känna att jag bidrar till andras välbefinnande, även om jag är för sjuk för att orka arbeta, och det ger en känsla av mening! Har hjälpt flera andra, som liksom jag kämpar mot cancer. Nu döljer jag inte längre för omvärlden att jag är Wiccan, en "vit häxa", som arbetar för det goda. Det känns gott att ha tagit ut kvasten ur garderoben;) Jag försöker att göra varje paket från hjärtat, med vackra dekorationer och handskrivna kort och dylikt. Så att den som köper av mig känner mitt hjärta bakom!


Ett blombud från en vän, som ville muntra upp när jag var extra trött och svag. Mumma för själen för en estet!!! Det är tanken som räknas och jag har fått så mycket värme från folk att det stödjer min tro ännu mer att det du skickar ut kommer tillbaka till dig -flera gånger om.
                                                        Tusen tack, alla ni fina vänner, som visat sån omtanke!



Nu slår höstfloxen ut sina vita, vackra blommor! Och vresrosorna mellan stubbarna börjar verkligen rota sig. Hoppas på en stor ridå där så småningom!


Tyvärr har vi trafik bakom huset, men när den stillat sig, då är det meditativt att vara vid dammen.


Träsgårdsmöbler? Inne?!? Min man tror ibland att jag fått ett "psykbryt"!!!
Men, ni vet, den franska influensen att sudda gränserna mellan ute och inne, den gillar jag, liksom att ALLTID ha någon gåva från naturen inomhus, som påminner om årstiden ute.


Blandat färskt med det som börjar att vissna, det tycker jag symboliserar dena brytpunkt vi befinner oss i strax innan höstdagjämningen. Antika papper, kort och böcker är jag mycket svag för, de får vara med i många stilleben här och där.



Samma form, olika material kan vara effektfullt (hjärtanen)...
Ett av "mina hjärtan" är nyklippt på bilden och visar upp sin nya, coola frilla.
Viggo är min kämpe, (faktum är att hans namn betyder just det), en mjuk och mycket smart själ med ett temperament som kan få en vuxen att vilja springa och gömma sig bakom närmsta hörn.
Underbara sexårs-frågor om livets djupa mening haglar över oss föräldrar och ibland får man faktiskt tänka till innan man svarar!



Vår baksida, i söderläget. Det kommer att bli ett uterum här i framtiden, och vi vill göra det med hjälp av återvunnet timmer och gamla fönster. Nu orkar vi naturligtvis inte göra det själva, så projektet är lagt på is till vi har råd att ta in hjälp som fixar allting. Men någon gång ska mina fikon-, citron-, nerium- och olivträd och alla pelargoner få en egen boning där. 
Jag drömmer om att ha fårskinn och glöggmys med goda vänner där om vintern!
Varenda sten har vi baxat upp själva en svettig sommar. Vad gör man när en del fackfolk försöker lura en? De ville ha över sex tusen netto för att fixa till slänten, som egentligen inte ens "skulle vara där". Tror inte det, va? Vi lade dubbel markduk och grävde upp resterna av en gammal gårdsmur som någon idiot hade jämnat med traktor nere på våra ägor, någon gång förr i tiden. Nu är stenarna till nytta i alla fall. Och jag gillar dem!


Höstastern kommer i alla möjliga färger.


På endast ett år frodades precis allt jag satte vid dammen, utom en ros som inte klarade sig över vintern. Det är lycka det...!


 Till och med en vanlig Hortensia fixade läget. Hoppas den fortsätter med det! Har slutat sätta kinkiga växter som det måste pillas och duttas med, sånt orkar jag inte lägga energi på. Men jag vill inte slänga levande växter, så jag gräver alltid ner dem någonstans och ger dem en chans!


En isblå liten Geranium räddade jag från plantskolans vissna fyndhörna. Den är så fin till lammöronen bakom. Jag är nog helt skruvad, men jag älskar att "rädda" växter...hihi! 
De behöver ju bara lite kärlek!



Tänker man läkeväxter så finns det mycket av de vilda växterna som kan användas. Vanlig Renfana, Gråbo, Daggkåpa, Maskros och Groblad, Älggräs...ja, listan kan göras hur lång som helst. De vi avskyr mest kan göra oss friskare. Alla växter finns här av en anledning och den enda jag motar i trädgården är maskrosorna. Jag tycker verkligen inte om dem. Men får jag upp rötterna sparas de och torkas, för de är utmärkta för att driva ut gifter i kroppen och hjälpa lever och njurar.


Skåpet var turkost och cremefärgat. Faller ofta för turkost -men det slutar alltid med att jag målar om! Jag är extremt färgsensitiv. Bara i trädgården har jag accepterat olika färger på blommorna, dels för att jag aldrig tar bort levande växter och dels för att många av dem bara valde att vara lila. Alla blommor jag fick av vänner och min mamma...de var lila. Och när man ska bygga en trädgård där det knappt fanns någonting, och själva den underhållna trädgårdsytan är över 4000 m2, då tackar man verkligen inte nej, oavsett färg!



Jag gör det mesta själv. Allt från mina magiska redskap till prydnader, smycken, skyltar...
Min inredningsbudget har gått ner till ett minimum, undantaget när jag byter/köper in nya (oftast gamla!!!) möbler. Prydnaden var för att fira sensommarens höjdpunkt.


Det vackraste i livet är gratis.


Äntligen tända ljus inne på kvällarna!
Svårt att gissa att jag är svag för hortensior?



Första smyckesamuletten för beskydd, som jag gjorde till en vän.
Många fler ligger på tork just nu! Och de blir allt mer avancerade (och snyggare!!!), med olika sorters örter och helande stenar.


Årstiderna och framför allt elementens krans!
 Jord, Luft, Eld och Vatten samt Eter (ande). Det finns mycket beskydd i den här, som nu hänger i min entréhall, och den tog mycket längre tid att göra, än man kan tro, eftersom varje liten detalj är genomtänkt. Gillar ju inte att blanda starka färger men den kommer få en djupare ton då alla växter blivit genomtorkade!


Eld är fysisk rörelse, energi, passion, handling, kraft, rött, sommar! Representeras av en rödorange Karneol, fjäril, sommargräs, fjäril och nyckelpiga. Jag valde att låta det röda gå mot rosa istället för mot gult, bara för att jag tycker det är snyggast.


Här tronar den otroligt vackra och extremt giftiga stormhatten och en blå bandagat på den blå sidan; Vatten. Elementet står för känsla, fantasi, intuition, höst, och representeras också av sjöhästen och snäckor och den böljande formen hos trollhasseln.


Jord, grönt, vinter, representeras av det som växer i Moder Jord och står för stabilitet. Glas får representera is och jag har använt ekollon, hasselnötter, olika kottar, vintergröna, mossa och vita eterneller och en grön Jade-sten.


Luft, vår, representeras av gult och vitt, pasteller och pånyttfödelse. Elementet står för tanke, intellekt och kommunikation, mental rörelse. Jag tog in färgerna och en gul, fin citrin, samt fjädrar som representerar fåglar som flyger.


Sista tiden har energin gått till mitt örtbibliotek, ni ska få se det sedan! Det har tagit mig flera månader, eftersom sommaren som sagt var jobbig att genomlida. Nu har jag väl ett hundratal växter torkade och klara och ännu återstår en del arbete. Det mysiga är att jag snart får hem ett helt fantastiskt skåp, vilket gör att jag kan tömma ett vitrinskåp att använda endast för mitt eget örtapotek. Det är min målbild, den dagen jag får ställa in alla vackra flaskor och burkar där. 
Dit siktar jag och dit ska jag!
På bilden har jag målat om några av loppis-böckernas ryggar för att de ska smälta in -ett enkelt knep! Och buketterna, de tar jag in automatiskt då jag är ute med vår lille chihuahua varje dag. Det är väldigt bra för oss som är sjuka, om vi kan, att ha en liten hund som får ut oss i luften trots att kroppen skriker "neeeej" -för oftast behöver vi röra oss även om det värker så vi helst vill stanna i sängen hela dagen. Och som sagt, det vackra får följa med, jag upptäcker skatter i skogen, dikeskanten, hjärnan får ro och då kommer fantasin fram. 
 Tankar vandrar och idéer kläcks! 
Håller på med en oljemålning och målar om loppisfynd i ateljén just nu, lite grann gör jag varje dag, hur trött och svag jag än må vara; med undantag av väldigt sällsynta dagar då jag är så dålig att jag måste sova hela dagen igenom.

Skapar, det gör jag till den dagen jag inte vandrar på denna jorden längre. 


Skapandet är mitt Livselixir, min Källa, min Kraft!


Ha nu en magiskt vacker söndagseftermiddag!

*

Många kramar från Frida