Ljuva spetsar och rostigt gjutjärn

Kontraster ger balans

 ...Det har smugit sig in lite vårkänslor här, även om snön ligger kvar utanför. Här vilar de små äggen tryggt i ett bo av sisalis och mossa och den lilla primulan piggar upp vem som helst med sina härliga färger. För att ruffa till det hela placerade jag tingen i en järnkruka och en liten glasdroppe blev en klockren kontrast.

Mjukt linne och tjock lintråd möter matt, hård zink, emalj och klarglas. Trätingen mjukar upp så att intrycket blir levande.

Här kan jag stå med tvätten och titta ut över skogsbrynet eller på småkatterna som leker i snön. Jag har försökt att minska tingen i tvättstugan många gånger, men jag trivs visst så här, med praktiska ting inom räckhåll men vackert upplagt. 

Jodå, den kommer!!! Jag gjort plats för förökade krukväxter. Vet inte vad den här heter men den är lätt att få tag på, billig och kan bli VÄLDIGT stor. Jag delar rotsystemet med kniv, ser till att få med bladmassa och sedan får de bara växa på.

Min trädgårdsjournal är fullmatad (till vä) och det är dags för en ny. Härligt! Och inte så pretentiöst som det låter, för här antecknar och skissar jag inget. Jag fäster bara in alla nyinförskaffade växters lilla etikett. Så vet jag att jag alltid kan hitta exakt vilken art och sort det är, som jag kanske glömt namnet på.

Mina favoritlyktor som jag aldrig tröttnar på! Formspråket är, trots att det är runt (feminint för mig), maskulint i sin grovhet och upphängningen feminin trots det maskulina materialet (ståltråden). Eftersom glaset är feminint blir det bra med grova, mörka stenar. Vips -balans!

  Som sagt, svag för textil. Gillar bland andra Shyness och Frejas Boning men en del är arvegods eller vintagefynd. Jag har tre skåp till med linne, lite sjukt? Men vi är i och för sig sex personer i familjen och har stort hus. Jag skyller på det.

Lite naket innan vårgardinerna kommer upp, men oh, sååå ljust på dagarna.

  Fikonträdet i knopp

Häromdagen upptäckte jag sköldlöss på flera olivträd, har aldrig haft sådant angrepp så de hann sprida sig innan jag såg vad det var. Urk! Har skrapat bort de jag ser och ska köpa insektspinnar. Alternativet var att bespruta med T-röd och såpa i typ 5-8 veckor. Nä, tack, då har de väl hunnit sprida sig redan. Jag läste att han-lusen rantar omkring fri som en fågel medan honan ligger där under skölden och bara förökar sig. Bara den bristen på jämställdhet gör ju att man avskyr de små krypen. De ska döden dö.

Gäst-WC:n med kommoden som jag renoverat.

Hortensior tillhör mina absoluta favoriter...De här mjuka blomklasarna har jag bara låtit torka.

Lavendel är jag nästan beroende av! Jag tänker på Öland, värme och doften man får med sig på händerna när man rör vid blommorna. Det känns också som att en bit Provence har landat i ens trädgård. Hoppas mina buskar har det gott under snötäcket och börjar växa igen i vår. Jag har hur många idéer som helst som jag vill prova med lavendel. Tavlan har jag gjort. Jag tecknar inte ofta längre men det händer.

Så sant, så svårt, så nödvändigt. Därför har jag den lilla texten där jag kan se den ofta.

Jag tänker alltid i element när jag inreder eller skapar ett stilleben, men även i manligt/kvinnligt. Ibland kanske man bara behöver byta ut en porslinskruka mot en kvadratisk trälåda för att den senare kan framhäva det feminina i en sirlig växt.

De två senaste bilderna har enligt mig lite sämre balans och behöver få in en manlig effekt för att väga upp det ljusa, mjuka och rundade. En inredningsfantast som jag inser att det är en process man aldrig blir klar med och det är vad som är glädjen i det, samt att man följer naturen och årstiderna så nära. Jag tycker det är viktigt att GÖRA, även om man inte alltid lyckas. Man kan inte bara köpa sitt unika signum i en affär, det är sann kreativitet att ha behov av att skapa med sina händer.

Terriner från Jeanne DÁrc Living och en smörhund från loppis.

Det får inte bli för "perfekt", vilket är en utmaning för mig (hrrrm, något av en ordningsmänniska). En kökshandduk nonchalant hängd bland det fina porslinet i tallrikshyllan kan vara touchen man behöver för att hemmet ska bli levande och inte ett museum!

Att använda saker till annat än de är gjorda för kan vara roligt. 

 Kontrast mellan slitet, skavt och blankt, skarpt, mellan mörkt och ljust och mellan skirt och tungt, runt och rakt. Den underbara snörhållaren (jättetung!) har jag fått av min mamma.

 

Innan blommorna kommer igång får man ta till lite fusk. Men jag kan lova att det är det enda i "plast" som kommer över min tröskel. Jag bannlyste all plast för flera år sedan med undantag av det barnen verkligen behöver. Ibland är det mer krävande att ta hand om naturliga material men det är SÅ VÄRT DET!!!

Blombebisar på tillväxt. Och snart kommer alla fröer man inte kan låta bli att peta ner men som tar sån plats och är så bökiga så man är helt euforisk när frostknäpparna äntligen slutar så man -ursäkta klarspråket- äntligen får ut skiten ur huset och planterar ut dem. Varsågod Moder Jord, nu har jag gjort mitt och det är din tur!